Showing posts with label Palmemordet. Show all posts
Showing posts with label Palmemordet. Show all posts

Tuesday, 20 November 2012

Olof Palme - Lisbet Palme - Palme-mordet - Anti Avsan - Basebolligan - Rikskriminalen - Lönnmördare

MÄRKLIGT ALIBI
Det kom alltså tidigt in tips om Carl Gustaf Östlings Palmefientlighet och extrema vapenintresse. Östling hade till exempel sex dagar före mordet, den 22 februari, drabbats av brusten blindtarm med bukhinneinflammation och tagits in på Södersjukhuset (sjukskriven till den 1 april). På morddagen hade han mot läkares inrådan avbrutit sin konvalescens och återvänt vid lunchtid per taxi till sin bostad på Högbergsgatan 46.

-Jag ville inte ligga på allmän sal, påstod han.


Eftersom Palme mördades klockan 23.21 är det uppenbart att ett besök före klockan 19.00 inte kan ge Östling alibi. I bostaden fick han vid 20.00-21.00-tiden besök av två kollegor, varav en var skjutinstruktören Göran S. Han kontaktades även av en polisman kallad ”Stigson” som ringde till Östling nio minuter efter mordet på Olof Palme. Och omedelbart efter Stigson ska även Sovjetexperten och den civilmilitäre befattningshavaren vid arméstaben Lars Ulfving / piketkollegan Göran S ha ringt!


Kl 19.20 GAMLA STAN (EMMA ROTHSCHILD) Enligt en expert i militär underrättelsetjänst ringer Olof Palme fyra timmar före mordet till sin påstådda älskarinna Emma Rothschild, 47, fredsforskare i USA (se sid 516). Emma Rothschild har även en lägenhet på Västerlånggatan i Gamla stan, endast 120 meter från paret Palmes bostad. Det är oklart vem som ringer vem.


Kl 23.?? TUNNELGATAN (INGE MORELIUS)
Musikläraren Inge Morelius har någon minut tidigare sett paret komma gående arm i arm, även de ända ute på trottoarkanten. Efter att ha passerat reklampelaren viker de av in mot mitten av den breda trottoaren. Morelius får då se hur paret släpper armkroken strax efter att de gått förbi Dekorimahörnet.

Den mystiske mannen han tidigare lagt märke till följer omärkligt efter, glider upp bakom Palme och griper tag i hans ena axel. Morelius ser samtidigt flera kraftiga ljussken, varefter den skjutne kastas med vänster axel före i trottoaren och landar med ryggen vänd in mot gränden. Mördaren stoppar nu snabbt ena handen i fickan och springer in i den mörka gränden rakt framför Morelius bil. Gärningsmannen har en parkasliknande mörk jacka eller rock, en mörk stickad mössa som är uppvikt runt om och lågskor. Morelius lägger särskilt märke till att anklarna lyser vita nedanför byxbenen.


Kl 23.?? MORDPLATSEN (ANNA HAGE)
Vittnet Cecilia Anderstedt befinner sig i en taxi i anslutning till attentatsplatsen tillsammans med väninnorna Anna Hage och Karin Johansson.

-Från reklampelaren som finns cirka 15 meter norr om Tunnelgatan ser jag hur tre personer sneddar in mot Dekorimahörnan. Tyvärr släpper Cecilia de tre med blicken och det är först när någon i bilen skriker att en person fallit omkull som hon åter vänder sig mot platsen.

-Vi satt i bilen på Sveavägen när vi plötsligt hör skott, berättar 17-åriga Anna Hage. Jag uppfattar gärningsmannen som medelålders och av medellängd, han är bredaxlad och huvudet verkar lite för litet till kroppen precis som en människa som styrketränar. Han har en lång rock.

Anna Hages väninna Karin Johansson hinner samtidigt se att mördaren är omkring 35 år, av medellängd och med mörkt hår. Han är ensam och springer mycket fort.

-Efter att ha kastat mig ur bilen rusar jag fram till offret, vars fru står och bara stirrar, fortsätter Anna Hage. Jag börjar omedelbart ge honom hjärtmassage och efter några minuter får jag igång pulsen, men bara i några få sekunder. En kille börjar samtidigt ge honom konstgjord andning. Vi håller säkert på i en minut innan ambulansen kommer. Men ingenting hjälper. Mannen är helt livlös och blodet bara väller fram ur munnen och bröstet. Samtidigt försöker hans fru konstigt nog hindra oss och avbryta upplivningsförsöken.

Under tiden gör väninnan Karin Johansson vad hon kan för att försöka lugna ner Lisbet Palme, utan att veta vem hon är.



Leif GW Persson snackar en massa skit och tvärvänder 10 år senare med att skriva bok (kostade skattebetalare 300,000kr) om att polisen sköt Palme.

 
Palmemordet 1995 - SVT Striptease 


Ebbe Carlsson och Hans Holmér - De var regeringens mörkläggare

1970-talet Bordellhärva handlade om att ledande svenska statsråd och politiker umgicks med prostituerade, där en del av de prostituerade var minderåriga, medan andra hade anknytning till främmande makts underrättelsetjänst.

Ebbe Carlsson och Hans Holmér fick uppdraget att agera som överhetens mörkläggare.
Flera av de prostituerade, som var småflickor i 13-14-årsåldern och var omhändertagna för samhällsvård och bodde på Ulvsunda ungsdomshem.


Bordellhärvan blev till att börja med Geijeraffären, som därefter blev ingenting

Sveriges media-etablissemang och svensk underrättelsetjänst samarbetade för att mörklägga omfattningen av Bordell-härvan.
Att Sverige toppolitiker umgicks med prostituerade, där en del var minderåriga och andra var i klorna på Warsawa-paktens underrättelsetjänst, kunde ha blivit en av Sveriges största rättsskandaler genom tiderna.


I augusti 1976 gav rikspolischef Carl Persson en promemoria till statsminister Olof Palme som, om den hade blivit offentlig, skulle ha vänt upp och ned på Sveriges politiska etablissemang.
Uppgifterna i Persson skrivelse handlade om att ledande svenska statsråd och politiker, samt höga militärer, umgicks med prostituerade som förmedlades av Doris Hopp, som hade gripits misstänkt för koppleri några månader tidigare.
Flera av dessa prostituerade hade dessutom anknytning till främmande makts underrättelsetjänst. Att flera av de prostituerade flickorna var minderåriga, gjorde ärendet till en jätteskandal. Det handlade om småflickor i 13-14-årsåldern som var omhändertagna för samhällsvård och bodde på Ulvsunda ungsdomshem.
Den svenska säkerhetstjänsten kunde konstatera att bordellverksamhetens högra hand var en polsk prostituerad som anlitades av den polska underrättelsetjänsten. Säpo bedömde att ytterligare minst en av de polska kvinnorna i Doris Hopps stall var i klorna på Polens hemliga underrättelsetjänst.

Den 18 november 1977 toppade Dagens Nyheter förstasidan med Peter Bratts nyhetsartikel om att rikspolischef Carl Persson redan 1969 hade varnat Olof Palme för att Lennart Geijer var en säkerhetsrisk på grund av sina kontakter med en ung prostituerad kvinna med koppling till den undre världen. Peter Bratt skrev i samma tidning att Geijers namn även förekom i Bordellhärvan.
I själva verket var fem socialdemokratiska statsråd, två centerpartistiska toppolitiker och en folkpartist som var riksdagens vice talman, involverade. Men bordellhärvan förvandlades via DN-artikeln till Geijer-affären, men samtliga uppgifter avfärdades av Geijer.
Både Aftonbladet och Expressen avfärdade DN:s uppgifter som lögn, skvaller och förtal. I Expressen lovade polisen Morgan Svensson med sitt hedersord att Geijers namn inte förekom i utredningen.
Ebbe Carlsson, som hunnit blivit chefredaktör på Västgötademokraten, visste redan kvällen innan DN-artikeln att Peter Bratt skulle skriva om Geijer-affären och reste redan på natten upp till Stockholm för att tillsammans med Olof Palme och Hans Dahlgren lägga upp riktlinjerna för en dementi. Ebbe Carlsson och dementigruppen arbetade som en centralredaktion.















Monday, 18 April 2011

Polis Per Jörlin mördar sin fru Haydee Sandström och får 90 procents blatte-rabbat av Sveriges fascist-pedofil-domstol


Uppdaterad 27 03 2000 av Lars Krantz

NU KRACKELERAR RÄTTSSTATEN
Kurdjägaren Hans Holmérs livvakt Per Jörlin har häktats för mord, rikskriminalchefen Lars Nylén ska höras som brottsmisstänkt och mystiken kring privatspanare Ingvar Heimers död tätnar. Vart ledde egentligen "polisspåret"?

SENASTE NYTT 27.3.2000
HOLMÉRS LIVVAKT NEKAR TILL ALLT

Fjorton år och en månad efter mordet på Olof Palme ser HansHolmér ut att bli sannspådd. När han avgick som spaningsledare i mars 1987 sa han att sanningen kommer att tvinga regeringen att avgå och skaka landet i dess grundvalar. I polishuset sitter fortfarande några av de poliser som deltog i den brottsliga brottsutredningen från första stund.

Nu inträffar förskalv varje dag. Holmérs livvakt Per Jörlin sitter häktad som misstänkt för att ha mördat den kvinna han under senare år delade lägenhet med. Mörkläggningen kring privatspanare Ingvar Heimers död i Stockholms tunnelbana fortsätter. En kändisadvokat som i en bok hävdade att Christer Pettersson nog mördade Palme har fått ett ickejobb som jämlikhetsombudsman, vilket plötsligt är dagens största riksnyhet, rikskriminalchefen är misstänkt för brott och den brottsliga palmeutredningen planerar dykningar i Medelhavet efter det vapen som man vet att Palme inte sköts med.
Juristen och polismästaren i Stockholm Hans Holmér fick till allas förvåning regeringens uppdrag att hålla i spaningarna efter Olof Palmes mördare.

Efter ett år av resultatlöst arbete tvingades han avgå. Då yttrade han i ett magasinsprogram i TV den 5 mars 1987:
"Rättsapparaten har jag inte samma förtroende för nu som jag har haft. Därför att när den sattes på verkligt prov i samband med hela den här utredningen så kollapsade den ju till slut. Och i det spelade jag naturligtvis själv en roll, men jag har också kunnat se vad andra har åstadkommit. Jag har hela tiden varit medveten om att det är ett antal personer som har lett fram till det slutliga avgörandet så att säga."

Han sa också att han måste ha ansvaret för vad som hände i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Om man fråntog honom det ansvaret så måste han avgå. Detta kan tolkas så att Hans Holmér medger att han var huvudansvarig för planläggningen och genomförandet av mordet på Olof Palme.

I Granskningskommissionens rapport sid 340 kan man emellertid läsa: "Det har aldrig funnits något skäl att i mordutredningen närmare efterforska var dåvarande länspolismästaren Hans Holmér befann sig på mordkvällen; inget pekar på att han haft med mordet att göra ".

Det är kanske inte så underligt att "gåtan" fortfarande är olöst.
På fredagskvällen den 28 februari 1986 blev Olof Palme skjuten. På söndagen hade Aftonbladet en stor bild på Hans Holmér i entréhallen till Radiohuset. Han sa då att han inte hade några livvakter eftersom man inte behövde det i ett demokratiskt samhälle.
"Sverige är i dag i ett slags chocktillstånd. Vi måste besinna oss, annars kan vi förlora stora värden i vår demokrati."

I bilen utanför satt Holmérs chaufför Per Jörlin. Han tillhörde den s k B-turen vid Norrmalmspolisen och ingick i den beryktade baseballigan, en gatuvåldsgrupp som skulle hålla ordning på buset i innerstaden. (Se vidare min bok ETT VERKLIGT DRAMA, s 207)
Tydligen hade Holmér fått nys om att man tänkte förse honom med livvakter, därför att två dagar senare hade han livvakter. Det var inte utbildade livvakter. En av dem var Per Jörlin, som nu är häktad. Holmérs outbildade "livvakter" kostade bara de staten 18 miljoner.

Var det förresten livvakter i egentlig mening? Var det inte vakter som skulle se till att Hans Holmér inte förrådde dem och läckte om den stora konspirationen? Som såg till att han spelade spelet. (Vilket Ingvar Heimer inte gjorde. Eller Victor Gunnarsson, 33-åringen.)

När Hans Holmér hördes som vittne i den stora tryckfrihetsrättegången mot kommunisttidningen Proletären i Göteborg den 24 april 1989 fick han frågan om livvakterna. Han svarade:
- Det fattades ett beslut att jag skulle ha livvakt.

Proletärens försvarare Christian Diessen:
- Du begärde inte själv livvakt?

- Det fattades ett beslut i polisledningen, i vilken jag ingick, att jag skulle ha livvakt.

Redan vid ankomsten till rättssalen avslöjade han sig. I folkträngseln ville vakten vid dörren bara släppa in en av hans livvakter i salen efter honom. Då sa den andre, en yngre man, till dörrvakten: Justitiekanslern sa att vi skulle vara två. Med andra ord, det var självaste Justitiekanslern som mot hans vilja hade satt Hans Holmér under bevakning. Bevakningen utgjordes av de beryktade högerextremistiska poliser vid Norrmalmspolisen som hade en kamratförening, där villkoret för medlemskap var att man skulle ha dödat. På Valö i Stockholms skärgård hade de en stuga där de brukade ha fester iklädda nazisthjälmar och spela tyska marscher på grammofon.


Torsdagen den 16 mars 2000 greps Per Jörlin i sin bostad i Danderyd. Han hade själv ringt till sin gamle kollega, som tidigare varit samboende med 40-åriga Haydee Sandström från Filippinerna och hade två barn med honom. Han sa att Haydee var försvunnen sedan den 5 mars. Han hade suttit och tittat på Vasaloppet på TV och då blev hon så störd att hon gick ut och försvann. Kollegan anade att allt inte stod rätt till och uppsökte mannen. Tillsammans uppsökte de polisen.

Det var denna ökända grupp som Inga-Britt Ahlenius hade fått nys om när hon kom till Granskningskommissionen och satte två av sina egna agenter i Riksrevisionsverket på spåret. Det är möjligt att hon inte själv begrep vilket minfält hon hade skickat ut dem i, men jag är övertygad om att det var detta som gjorde att Bosse Ringholm måste ha bort henne och ingenting annat.

TY SÅ ÄR DET EFTER SKOTTET PÅ SVEAVÄGEN I STOCKHOLM ATT MORDET PÅ PALME HAR BLIVIT EN KATALYSATOR. DE SOM VILL ATT MORDET SKA KLARAS UPP OCH OFFRETS FAMILJ SKA LAGFÖRAS, DE FÅR BETALA MED SIN KARRIÄR ELLER SIN PSYKISKA HÄLSA, SIN EKONOMI ELLER SITT LIV. DE ANDRA BLIR BELÖNADE PÅ OLIKA SÄTT, MED POSTER, VEDERLAG, FALLSKÄRMAR, PROFESSURER& DE KAN TILL OCH MED BLI JÄMLIKHETSOMBUDSMÄN.

Per Jörlin hörde i alla fall inte till de mest gynnade. Efter att ha slutat vid polisen startade han ett säkerhetsföretag och ett bolag i städbranschen. Båda gick omkull. Han kommer nu sannolikt att bli åtalad för mord. Han är också misstänkt för grovt skattebrott.

I Ebbe-Carlsson-ligan var han verksam efter mordet på Palme med att smuggla avlyssningsutrustning till den privata polisstation som Ebbe Carlsson höll på att bygga upp på Renstiernas gata på Söder i Stockholm med dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon som beskyddare. Det är på något sätt konsekvent att detta ståtliga kriminella bygge i den socialdemokratiska partitoppen nu tar denna ända med förskräckelse.

HEIMERS OBDUKTION LIKA HEMLIG SOM PALMES?

Privatspanaren Ingvar Heimers obduktionsprotokoll tycks vara lika svåråtkomligt som Olof Palmes. Ännu mer än en månad efter hans död den 9 februari heter det att protokollet inte är klart. Frågan är hur de omfattande skadorna i hans huvud uppkommit. Lika otillfredsställande är polisutredningen av fallet. Förre poliskommissarie Gösta Söderström har hemställt om en mordutredning.

Mycket tyder på att skadorna i huvudet uppkommit genom slag med hårt föremäl som t ex en blydagg eller möjligen en fjäderbatong. Officiellt kopplades inte polis på fallet förrän den 10 februari, men det är känt att en polispatrull besökt Ingvar Heimers exsambo vid 23-tiden på kvällen den 27 januari. Varifrån kom de?
En brevskrivare som förefaller ha kunskaper i medicin har tillskrivit mig och upplyst om att dödsfallet tretton dagar efter våldet i tunnelbanan mycket väl kan ha orsakats av blodpropp i lungorna, eftersom Ingvar Heimer varit liggande i coma och blodcirkulationen inte varit vad den borde vara. Samtidigt har blödningarna i hjärnan gjort att man inte kunnat tillsätta blodupplösande medel.

Inget vittne har hört av sig. Det är fortfarande en gåta vad som hände på Vårbergs T-banestation den 27 januari vid 15-tiden. Vem ringde i mobiltelefon efter ambulans? Finns inga vittnen till händelsen? Varför uppgav Ingvar Heimers exsambo att hon var på sin arbetsplats när det är konstaterat att hon hade flexledigt för vård av sjukt barn? Och var finns det arv som Ingvar Heimer lät en bekant förvalta för att inte kronofogden skulle komma åt det?

Ingvar Heimer var lärjunge till Fritz G Pettersson, Sveriges mest kände "privatspanare". Fritz G Pettersson avled i cancer den 13 mars. Den 26 mars bestods han en nekrolog i Dagens Nyheter. I den redogjordes för hans utbildning som grafiker och hans mycket kvalificerade jobb som företagsledare i Sydamerika och Sverige. Han omnämndes som den som bildade rättshaveristernas förening Exodus. Om privatspanaren Fritz G Pettersson stod det i denna enda mening: "Efter mordet på Olof Palme anordnade han stormöten i ABF-huset under 11 år." Punkt slut. Samma familjesida innehöll tre spalter text och en jättebild på den nu 60-åriga Christina Jutterström, en polisdotter som efter att ha varit nyhetsreporter på TV 1:s Rapport blev chefredaktör på DN, därefter på Expressen och slutligen journalistprofessor, tack vare att hon från början satsat på rätt häst i mordet på Olof Palme.

POLISSPÅRET VAR FEL MEN KAN LEDA RÄTT

I dessa dagar saknar jag Ingvar Heimer. Han kunde detaljer i polisutredningen bättre än någon annan. Om jag hade kunnat ringa upp honom nu och frågat om Per Jörlin så hade han kommit med en lång redogörelse för hans insatser vid Hans Holmérs sida ända sedan han tillskapade den nazistiska s k gatuvåldsgruppen som med alla medel skulle skapa lag och ordning i Stockholms city. Han skulle också ha berättat om Jörlins äventyr med Ebbe Carlssonligan, då han for till England för att smuggla avlyssningsutrustning med diplomatpost via Carl Lidbom, som satt som ambassadör i Paris. Han kände säkert också till att Jörlin efter Ebbe Carlsson-äventyret startade en säkerhetsföretag, som sedan gick omkull. Heimer skulle ha plockat fram vilka den nu försvunna Haydée Sandström varit i lag med. Polisen gick miste om miste om en duktig spanare, om de nu hade velat ha en sådan.

Jag ska nu ge min syn på polisspåret i sammandrag och jag börjar med Hans Holmér. I Proletärenrättegången kallade han det kort och gott för en massmedial uppfinning, och där ger jag honom obetingat rätt. När han höll sin stora presskonferens för det massmediala psykförsvaret den 28 maj 1986 så började han enligt Expressen med att säga:
"Nu är det ju så att jag spelar ett högt spel, därför att förr eller senare får ni facit."

Jag smakade länge på det yttrandet innan jag förstod att det inte bara var hans spel. Det var ett spel med många deltagare, ett spel inom många slutna system som hakade i varandra. Därför blev spelet säkrare ju fler som deltog. Ända sedan Andra Världskriget hade Sverige byggt upp en politiskt totalkontrollerad statsapparat, där motparterna slog sina påsar ihop i Saltsjöbaden 1938 och där förstatligandet av polisväsendet och domstolsväsendet 1965 gav maktsugna personer som Olof Palme nästan obegränsade möjligheter. Hela förvaltningen politiserades, kulturområdet, folkrörelserna, allt. Konsum förvandlades nästan omärkligt till en kommersiell butikskedja vilken som helst. Presstödet gjorde pressen till en tandlös tiger. Och så vidare.

Redan dagen efter mordet förstod jag att det inte stod rätt till. En italiensk film av Bertolucci, Spindelns strategi, ledde mig på spåret. (Se mitt föredrag i Falun här på nätet.)

Palme måste fullt medvetet ha låtit sig likvideras. Det skulle se ut som ett attentat. Och det skulle aldrig avslöjas. Men Holmér säger: Förr eller senare får ni facit. Jag menar att det är där vi är nu. Privatspanarnas nestor Fritz G Pettersson har upphört att efterlysa ljus över Palmemordet. Hans lärjunge Ingvar Heimer har avlidit under mystiska omständigheter. De grävande journalisterna sitter i TV-sofforna och pratar och samma brottsliga utredare som var med från början för 14 år och 1 månad sedan sitter och onanerar i polishuset.

Det räcker nu.

På mordkvällen var jag och såg en Brechtpjäs på Teater Galeasen på Skeppsholmen. Den var planerad. Det ingick i spelet. För att försäkra sig om att jag gick på den teatern hade Arbetsförmedlingen givit min dotter jobb i kansliet. Min lagvigda, som samarbetade med dem som drev spelet, hade rest till Göteborg.

Spelarrangörerna hade räknat ut att jag troligtvis skulle ta bussen hem från Kungsträdgården. Jag vet att de kollade det. Jag hörde smällarna i den tysta natten från Sveavägen. Det var ju skott! När bussen passerade Stureplan startade en polisbil med sirener och blåljus och körde uppåt Kungsgatan. Vid nästa hållplats på Birger Jarlsgatan norrut körde bussen inte med en gång. En sportklädd man stod på fotsteget och drog uppmärksamheten till sig. Efteråt förstod jag att det var det som var meningen. Jag tänkte länge på den mannen och när det stod i DN på måndagsmorgonen att en man med en handbag sprang David Bagares gata mot Birger Jarlsgatan slog det mig att det kunde vara han som klev på bussen. Jag ringde polisen. Senare visade det sig att bussföraren oberoende av mig observerat mannen och gjort polisanmälan.

Allt tal om polisspår återfaller på min och bussförarens iakttagelse. Granskningskommissionen har mage att skriva, på s 370:
"Varken Lars K:s eller bussförarens utsagor är trovärdiga".
Jag måste ta den här upptakten lite noga, för det var så det började. Polisen efterlyste inte någon på bussen. I stället började de en bevakning av min person, som faktiskt pågår än.

När jag kom till SÄPO var de först mycket vänliga, men när de sedan fick höra att jag känt igen bussmannen som polisen Thomas Piltz, som var målsägare i en tryckfrihetsrättegång, så förklarade SÄPO-mannen Jan Sundström att jag skulle bli åtalad för förtal om jag satte Piltz i samband med mordet. Det var ju löjligt. Polisen hade bett allmänheten om hjälp och tips, och när de sedan fick ett så blev de oförskämda.
Två år senare satte Jan Sundström och hans gelikar hotet i verket. Jag blev åtalad för min första Palmebok ETT VERKLIGT DRAMA och betalade 100 000 kr till Piltz och hans kumpan Leif Tell, som jag också hade namngivit i boken. På den tiden var det ännu inte olagligt att tala om vad folk hette.

Så småningom fann jag ju att hela rättsväsendet följde spelet. Inte minst den parodi på rättsskipning som Lisbet Palme förvandlade rättegången mot Christer Pettersson till. Jag fann att filmen som paret Palme gick på, BRÖDERNA MOZART, var skräddarsydd för sociodramat. Palme hade läst manus och t o m blivit erbjuden en roll i filmen!

Spelet fortsatte med den ena skenrättegången efter den andra. Jag blev så småningom bekant med Lars "Bombmannen" Tingström och fann att han aldrig hade sprängt någon bomb. Han fick livstid och dog av cancer i fängelset efter 9 år , hårdbevakad som Sveriges farligaste man. Av Palmes obducent Milan Valverius fick jag veta att underläkare på Statens Rättsläkarstation i Solna Teet Härm och hans kollega alls inte hade styckat Catrin da Costa. Det stämde som Hans Holmér sa att rättsapparaten i Sverige hade kollapsat.

I min bok DÖ I RÄTTAN TID, som är ett Nietzschecitat, skrev jag 1996 att enda sättet för Sverige att komma ur sitt trauma är att låta lagföra Lisbet Palme för att hon har dödat Olof Palme. 1993 gjorde jag en formell anmälan till Riksåklagaren om saken, som han lade ad acta. Min uppfattning om hur mordet har gått till har jag redogjort för här på hemsidan så många gånger nu att det verkar bli tjatigt. Kan någon förklara varför jag inte blir åtalad? När Ingvar Heimer la ut på sin hemsida att Lisbet Palme och sonen Mårten Palme ljög om sina förehavanden på mordnatten, då fick han betala det påståendet med sitt liv. Det finns sådana som säger att bästa beviset för att jag har fel är att jag lever. Men det är ju struntprat. Jag tigger inte om att bli åtalad eller dödad. Jag vädjar till alla andra i Sveriges land och som kommer till min hemsida att hjälpa till så att Sverige åter kan bli en rättsstat.

Det är regeringen Göran Perssons plikt att se till att saken kommer ur världen.

Hälsningar Lars Krantz

Bildtexter:
Mordmisstänkte Per Jörlin, här t h tillsammans med P O Karlsson och den beskyddade proffsspanaren Hans Holmér. Hans livvakt under ett år kostade 18 miljoner.
Den försvunna Haydée Sandström, som Per Jörlin misstänks för att ha mördat.
Privatspanaren Ingvar Heimer privat i sin lägenhet i Vårby.
Ingvar Heimer på väg uppför de trappor som aldrig var mördarens flyktväg.
Fritz G Pettersson, privatspanarnas nestor, dog i tysthet.
Ingvar Heimer som ung blivande privatspanare.


Per Jörlin, 19561013, Huskvarna.